Säg hej till mina husdjur!

Jag vet inte om jag har nämt det tidigare i bloggen, men jag har två katter hemma som jag nästan behandlar som mina egna barn. Det är två stycken treåriga hankatter, som är syskon. Jag har haft dem sedan de var kattungar och jag älskar dem nåt enormt! Deras namn är Kent och Rolf, fråga mig inte varför för det kommer jag inte kunna svara på, men namnen passar dem verkligen bra.

Båda två kan vara riktiga surgubbar ibland, ni vet så där som bara katter kan vara. Allting ska vara på deras villkor och det är de två som är cheferna i hushållet. Båda är vanliga bondkatter, vita och svarta. Rolf har dock mycket mer vitt på sig än vad Kent har, så det är ingen risk att man skulle ha svårt att se skillnad på vem som är vem.

Säg hej till mina husdjur!

Livet med katt

Livet med katt är riktigt härligt, men det har även sina nackdelar. Bland annat hårar mina katter något förskräckligt. På alla mina möbler är det fullt med katthår och detsamma gäller kläderna. Att gå utanför dörren utan att först se över mina kläder med en klädroller är otänkbart för mig. Speciellt Rolfs hår är riktigt jobbigt eftersom allt det vita syns så väl på svarta kläder. Men men, det är en smäll man får ta helt enkelt.

Jag älskar mina katter och jag älskar att de har så mycket personlighet. Båda är som sagt riktiga surgubbar, men Kent gillar verkligen att gosa och bli klappad mest hela tiden. Rolf ligger gärna på behagligt avstånd och gillar inte lika mycket att man rör honom. Han kan till och med bitas ibland när man rör honom utan att han har visat att han vill det. Inga hårda bett, men han visar vem som bestämmer.

Det fungerar bra att ha katt när man pluggar, eftersom katter ändå klarar sig en hel dag på egen hand. En hund skulle aldrig vara möjligt för mig att ha för tillfället, då jag ofta spenderar långa dagar på universitetet. Katterna trivs bra själva och håller även varandra sällskap. Båda gillar att sova med mig i sängen, så det kan bli ganska trångt ibland. Men allt som allt är det så mysigt att ha katt!